skjut mig

Idag grät jag påväg hem från bussen, för veckan har varit förjävlig. Jag är så uttråkad och ensam att jag inte står ut mer. Det är samma buss varenda dag, samma busschaufför, samma människor, samma lektioner. Jag orkade inte ens torka bort tårarna, det är november och jag fattar inte hur jag ska överleva åtta månader till. Tänk om jag har säsongsdepression? tänk om jag blir deprimerad igen. Jag vill inte vilja åka hem. Jag vill vara normal och klara allt som alla andra klarar. Helvete. Kan ju inte ens vara "ensam" i fem dagar utan att vilja sätta en kula genom gommen. Måste tvinga mig att äta en macka och ett äpple till lunch. Så jävla patetiskt. Så. Jävla. Patetiskt. Jag har inte energi till nåt, men jag måste göra någonting, jag klättrar på väggarna. och mitt huvud är så trött så trött jag vill bara höra någon prata svenska med mig, jag vill bara att orden ska flyta på utan att jag ska behöva tänka jag vill vara så bekväm med någon att jag inte behöver vara så försiktig runt alla. det är så jävla jobbigt. och nu gråter jag nästan igen. DU ÄR PATETISK SARA, PATETISK. skärp dig och väx upp för fan. sluta röka och gör nåt av ditt liv. MEN JAG VILL INTE JAG VILL BARA GRÅTA OCH GRÅTA OCH GRÅTA OCH ATT HON SKA VARA HÄR OCH JAG VILL KLARA MIG SJÄLV MEN DET VERKAR JU INTE SOM ATT JAG KAN DET. helvete. helvete. helvete. andas andas andas.  in ut in ut. såja det blir bra, det är bra. det är ju inga riktiga problem ens allt är i ditt huvud. det är inte på riktigt. och du har ju bra betyg det är ju bra. och du är säker och behöver inte vara rädd att dö när du går utanför dörren. och du är lyckligt lottad du går i skolan oh har mat i kylen och du får den fantastiska upplevelsen att åka som utbytesstudent och du är så stark så stark. men varför är jag aldrig nöjd