fredag 30 november 2012

note to self

LÄS ALLTID. ALLTID. ALLTID. INNEHÅLLSFÖRTÄCKNINGARNA, SPECIELLT PÅ YOGHURT!!! ALLTID. FATTAR DU??? SÅ SLIPPER DU KÄNNA DIG ÄCKLIG SOM ÄTIT GELATIN UTAN ATT VETA. men ingen biggie, tänk på alla djur du räddat sen du blev vegetarian istället.

torsdag 29 november 2012

Sortera tankar

Jag är ledsen och det är skitirriterande och gör mig arg så nu ska jag lista anledningar till att jag är ledsen så jag kan se att de inte är några stora saker så jag kan sluta vara ledsen.

P är lite arg pga jag hade en vän över rätt sent igår och hon var tydligen vaken.
Min vän krashade sin bil och hans hund dog idag.
Fick prestationsångest idag på bilden pga alla var jättebra och jag bah eeeeeeeeeeeeeeeeeee
Jag är trött för jag har sovit typ 15 timmar på tre dygn.
Jag har inga cigaretter.

Så nu vet då, så ja nummer 1, hon är ju inte arg längre vill bara sätta sig ner och prata om det, ingen biggie.
okej det här är faktiskt ledsamt men alltså det är inte jag, separera sympati/empati med dig själv!!!
so what=??????? Jag är bra på att rita och ja det spelar ingen roll för jag vill ändå inte bli konstnär och JAG har blivit bättre och då gör det ingenting för man ska jämföra sig med sig själv och inte med andra och de andra dömde säkert inte dig för du dömde ju ingen annan.
Ja men det är bara att sova ut i natt så blir det bra.
ja men det är okej andas andas andas andas det är okej, tänk på hur hälsosamt det är för dig.

Framtidsfantasier

Jag vill flytta ihop. Vi kan vara så himla fattiga att vi måste sopa upp dammtussar, hårstrån och tobak. Vi kan dela garderob, dela säng, dela liv. Äta vegmat vid ett litet bord och röka ut genom ett fönster på tredje våningen i ett skitfult betonggrått hus i en förort någonstans där det aldrig slutar regna. Vi kan ha små fester på helgerna, och vi bjuder bara människor som vi verkligen gillar, som man kan prata med. Och vi kan, om du vill, säga att det är obligatoriskt med mönstrade färgglada partyhattar. Så kan vi mötas i hallen, på väg till/på väg från toaletten och titta trött på varandra, och sen kan vi koka kaffe och läsa olika delar i DN tillsammans (och sen byta delar) Så blir klockan kanske lite mer och vi säger hej då i porten och fortsätter med vardagen.

(Åh vad löjlig jag känner mig nu)

tisdag 27 november 2012

nostalgi


Påminner så mycket om mitt gamla liv. Det jag lämnade bakom mig. Tänkte på det när jag hörde låten, hur jag verkligen inte har någon från den tiden kvar? Inte en enda person. Gör mig inte så mycket, men det är så märkligt. För de är fortfarande samma gäng, de gör samma saker. Det var inte som att vi alla drog åt olika håll. Jag bara lämnade. Fast mest av allt påminner den här låten om honom. Honom. Honom. Honom. Så många gånger du lämnade, och jag lämnade och du sårade och jag sårade. Vi fick aldrig ett slut (fick vi ens en början?). Men mitt sår läkte.

måndag 26 november 2012

gravitation

Du. Du vet hur man mentalt rymmer över hustaken, eller är det vad du gör. Rymmer du? Är det frihet du hittar, eller vaknar du upp med ett ryck, som att någon drar dig upp ovanför vattenytan igen. Ser du klarare, eller blir din syn suddigare. Du vet hur människor brukar säga hur livet är som en berg-och-dalbana, det passar inte på dig. Du är katapulten, och jag fortsätter uppåt när du vänt ner igen, och jag sugs fast mot den hårda ytan under mig när du är på väg uppåt. Jag hänger inte med när du vänder. Min värld är grå, din är svart-vit. 

Förlåt, jag undviker dig ibland (fast ändå inte förlåt)

lördag 24 november 2012

Mardrömmar

Hon ligger ner i sängen. Hennes handleder är nedpressade i det mjuka tyget, fastlåsta ovanför hennes huvud. Någon har satt sig på hennes bröstben, gör det svårt att andas. Hjärtat rusar, pumpar blod så hårt att det gör ont, hennes hjärtslag brusar i hennes öron. Ett par starka armar håller ner henne, som man mosar en mygga mot fönstret. Jag dör nu. 

Mobilens blåa ljus lyser upp rummet, får henne att kisa. 04.12.

tisdag 20 november 2012

ensamheten


vad ensamt det är att vara ung
innerst inne finns ingen att prata med
innerst inne är det ödsligt och isande kallt
innerst inne står vi ensamma på Nordpolen
innerst inne är vi tusentals mil ifrån varandra
nakna och hjälplösa i vinterstormen
människan är ett ensamt djur
innerst inne

Per Nilsson

måndag 19 november 2012

sånt man egentligen inte får tänka

får man vara cpjättejävlatrött på en nära vän? Får man det? Är jag en dålig vän nu? Varför är du så svår? Varför är du så jävla allt eller inget? Det är så svårt för det går runt runt runt som i en labyrint. För du säger nåt och jag säger nåt passivt för att du inte ska bli arg på min åsikt och så blir du arg för att jag är passiv och så blir jag arg och trött och ledsen för att du är så jobbig för att jag aldrig vet hur jag ska bete mig för att du är så oförskämd och jag måste alltid gå i cirklar runt dig och jag vet inte hur jag ska bete mig och det gör mig så ledsen.

TJÖÖÖÖÖÖT

Ledsen. Ledsen. Ledsen. Ledsen. Ledsen. Ledsen.
Det syns. Men framförallt känns det.
Alla destruktiva tankar som börjar bli så jävla tjatiga.
Det är så himla tjatigt det här.
Mardrömmar. Mardrömmar.
Ledsen.
Ledsen.

SMART, OCH PEPP OCH DET HÄR KAN JAG TÄNKA OM JAG NÅGONSIN LÄNGTAR TILLBAKA OCH BAH STOPP DÄR NEHEDU INTE SKA DU SVÄLTA DIG INTE. (googlar typ du är inte tjock, bli frisk från ätstörning, sluta tycka jag är tjock osv osv osv osv när jag känner det Mvh Mongot)

När kroppen och hjärnan är i svält är även känslorna det, men när kroppen börjar må bättre kommer också alla känslor fram. Och det är jobbigt. Fruktansvärt jobbigt.

söndag 18 november 2012

En liten lista sådär en söndag.

Nämn något som gjorde dig glad igår? Det var jättefint väder när jag var ute och rökte.

Vad gjorde du kl 08 i morse? Åt frukost och läste.

Vad gjorde du för 15 min sedan? Satt här i sängen och läste bloggar och lyssnade på the Cure.

Det sista du sa högt? No problem 

Det senaste någon sa till dig? Thank you

Vad har du druckit idag? Vatten, te, kaffe.

Vad var det senaste du åt? DUMLE!!!!

Vad var det senaste du köpte? Ballonger (4 real)

Vad är det för färg på din ytterdörr? Vit

Vad är det för väder hos dig nu? Runt noll och soligt.

Godaste glassmaken? Mint med chokladbitar i.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Naae jag vet inte.

Sover du tungt? Jag vet inte riktigt?

Drömmer du mardrömmar? Ja, typ varje natt. Mycket påfrestande och irriterande.

Trivs du med ditt jobb? Har ju inget jobb just nu, saknar det faktiskt....

Favoritklädsel? Hm, vet inte. Något bekvämt men ändå snyggt.

Favoritlåt just nu? Ne men det går faktiskt inte.

Vad ser du om du tittar till höger? Min säng, en lampa.

Vad gör dig glad just nu? Att jag ska baka kladdkaka nästa helg. Att jag är ledig på fredag.

Vad ska du göra härnäst? Jag ska åka på hockey!

Höger eller vänsterhänt? vänsterhänt.

Humör just nu? Ganska bra tror jag. Har inte riktigt kännt efter, men det är bra.

Favoritgodis? Choklad!!

Kläder just nu? Sticka tröja, leggings hehe. 

Sommarplaner? Hänga skiten ur alla i Sverige!!

Hur många kuddar sover du med? 6... sover man ensam så hee..


Morgon eller nattmänniska? BÅDA!! Men morgon nog.

Vad är viktigast för dig? Att jag och de jag bryr mig om mår bra. Att folk är toleranta.

Är du kittlig? Nej inte mycket alls faktiskt.

Snarkar du? Nej, om jag inte är förkyld då.

Stjärntecken? Kräfta.

Stökigt eller välstädat? Beror på.. i köket städat annars får det vara stökigt, det ska ju se ut som om någon lever där!

Vad längtar du mest efter just nu? Mina vänner och min familj. 

lördag 17 november 2012

klapp på huvudet mitt

Idag har jag varit duktig, för man kan ju tro att man är helt frisk fast man inte är det. Så idag har jag använt urringad tröja (alltså inte hela brösten ploppar ut men alltså jag har ju annars typ upp till nacken tröjor..) och jag har ätit choklad, både marabou och daim. Så det så. Och nån annan i skolan!! Man får. MAN FÅR. Så. Skriver mycket av detta bara så att jag ska förstå det själv tror jag?? Som att jag inte har A att bolla med som att hon antagligen och förhoppningsvis sover just nu. Så ja. Jag får äta choklad, och jag kommer inte bli tjock. Inte alls.

(har bara två cigaretter kvar :(((( och en vecka till jag kan köpa nya :(((( )

fredag 16 november 2012

Mumin

Tänkte på varför jag gillar mumin, så kom jag på att en av anledningarna är att den representerar allt! helt fri från sexism! vi har hetronormens par med muminmamman och muminpappan, också mumin och snorkfröken. Sen har vi även lilla My som bryter alla normer alltid, och Sniff som är HEN. Snusmumriken som bara är. Flilfjonkan, ensamstående mamma (så jag alltid tänkte som barn iallafall rätta mig om jag har fel) Mårran - ensamheten (!!) och så många andra. Alltså är inte detta genialiskt??

Åh mina tankar <3<3

torsdag 15 november 2012

så fint och så ledsamt


Alltså 95 procent av min olycka nånsin är typ samlat i detta.
jag vet allt. vet precis allt om hur det känns att vilja krossa revben man vilar huvudet på.
vet hur det känns att stå 02.30 och slå och sparkas och gråta och skrika hur jävla mkt jag önskar han vore död, men sen böna och be för att få följa med honom hem.
nejnej jag menade det inte, jag vill sova med dig. snälla. låt mig få sova med dig.
 
jag tror jag nog vinner något sorts kulturpris i att vilja döda nån som man dör för.
vill förklara allt med att jag e ett stort jävla konstprojekt.
allt va på skoj liksom.
 
men det var det ju inte.
paniken, ilskan och den överjävliga kärleken var på riktigt.
 
minns så väl. 
 
han kom hem från en fotbollsträning, jag hade stannat i hans säng för det var det han beordrade mig att göra.
-stanna här, jag är snart tillbaka. lova att vara kvar när jag kommer tillbaka
-jag lovar. 
 
satt och kollade på hans ipod. ramlade in på hans facebook.
kom över en 1-år gammal konversation mellan honom och min vän(eller ja, vän).
 
allt var oskyldigt. men så uppenbart att det fanns någon sorts attraktion.
hon skrev bland annat "det var konstigt att träffa dig ikväll. men på ett fint sätt"
han svarar "xxxxx vad vill du med mitt liv" så säger han när nåt påverkar honom.
(de hade träffats den kvällen ute. för jag var också där. de stod och pratade hela kvällen, vilket inte gjorde mig nånting nånstans just då. men såhär i efterhand, jag dör)
det är en sporadisk konversation som löper över några månader. sporadisk konversation om att äta lunch tillsammans eller tacka för senast(där de även då träffats genom mig), eller utbyta några chessy lines över franska eftersom hon såklart är fransk. jag dödar henne ofta i min sömn.
och jag märker inte ens själv men jag börjar gråta, mycket. 
en märklig panik uppstår inom mig. inget jag någonsin känt förut.
det låter kanske snarare banalt att blossa upp över, men det är något man bara förstår om man är i det förhållandet.
 
jag hör honom komma in genom ytterdörren, han tar av sig skorna och springer upp för trappan.
han hånglar upp mig och är svettig. på det sexigaste sättet, ni vet.
jag hånglar tillbaka. för för en sekund tänker jag att NEJ, nej. 
jag vägrar låta det här vara sant. vägrar tänka att det faktiskt hänt.
vägrar konfontrera mannen som springer upp svettig för trappen för att kolla om jag är kvar,
vägrar att riskera nåt för mannen som vill så gärna att jag ska stanna i hans säng.
 
det går någon timme. han lagar mig mat. han är glad, för vi var lyckliga vid den här tiden.
han pratar om oss och skrattar. han har ingen aning om nåt.
jag är kallsvettig och pratar flyktigt. är så nervös för vad som komma skall att allt känns suddigt.
tänker varje sekund att nu säger jag det, nu säger jag det. 
men det går inte. för det är precis som när man skulle säga "jag älskar dig" för första gången.
det går inte. man vill ju så gärna. men det är så himla fina ord att allt inom sig liksom sätter spärr för orden när de är på väg upp. 
nu var precis samma sak. tre ord.
fast jag hatar dig.
jag hatar dig så jävla mycket.
 
så jag sitter och låtsas som ingenting, ler när han drar nåt skämt, petar i maten som vanligt(tur att jag sen alltid varit världens sämsta matsällskap för inget nånsin skulle kunna få mig att äta), 
tänker hela tiden att nu måste jag säga det för om jag inte säger det exploderar jag i en grå jävla sörja;
 
mitt i en mening om köttfärssås ställer jag mig upp och går runt i cirklar.
går fram och tillbaka. går ut ur rummet han sitter i. 
går in i rummet. mår så fruktansvärt illa. känner mig överkörd.
känner mig verbalt jävla våldtagen.
som om nån genom ord bara letat sig in med klor i mitt bröst och slitit ut alla organ, vridit om lite, sagt att det var konstigt att träffas men på ett fint sätt, och satt in organen igen.
ställer mig i vardagsrummets öppning och kollar på honom, 
han stannar upp i sitt ätande, kollar upp och frågar vad det är, frågar om det har hänt något
jag skakar på huvudet. skakar igen. sluter ögonen. skakar på huvudet. 
andas. knutna nävar.
 
säger till slut;
 
jag såg. jag såg er konversation.
 
han;
va
 
jag;
jag såg allt. 
och jag hatar dig. jag hatar dig så jävla mycket.
 
jag går mot dörröppningen och försöker ta mig därifrån, för nu var det sagt.
nu kan jag inte ta tillbaka nåt. och han förstår allvaret i det.
blockerar dörren och vägrar låta mig gå.
 
han vägrar med all sin kroppsvikt och kärlek, låta mig gå
han skriker på mig att inte gå och att jag måste stanna och lyssna på vad han har att säga
det var ingenting annat än bekräfelsebehov. inget jävla annat.
 
och det gör mig ännu mer förtvivlad.
 
för hur i helvete kan han älska mig så mycket men riskera allt det med meningslösa konversationer.
hur i helvete kan han ens offra denna kärlek för lite bekräftelse.
 
jag börjar skrika och gråta, slåss och sparkas. 
säger ett otal gånger att han måste släppa mig, för jag ska gå, jag hatar honom
och jag vill inte spendera en endaste sekund till här.
 
vi står nog så i en halvtimme. 
jag försöker gå ut genom dörren och han hindrar mig från att göra det.
 
tills han låter mig gå ut, uppgiven.  
 
och den annars 5 minuter-långa promenaden hem tog mig 3 timmar.
jag går överallt ingenstans. jag skakar och gråter och spottar och tänker att aldrig nånsin igen ska han få finnas i mitt liv. sitter sen på parkbänkar och vrider och vänder på allt och tänker att nej, det kanske inte var så farligt.
inget fysiskt hände ju, men hur i helvete kan det kännas som om nån tagit allt jag nånsin haft. hur kan jag känna mig så överjävligt tom om det ändå inte betydde nåt?
 
går hem och skriver ett sms;
det är slut nu. fattar du det. du har sabbat allt.
 
han kommer med en bil och tvingar mig att sätta mig i den.
han kör. han kör utan destination. jag vet att han är livrädd för att förlora mig
för jag sitter tyst, säger ingenting. sitter så stilla så tyst 
han skriker gång på gång;
SÄG NÅGONTING SÄG ATT DU HATAR MIG DU MÅSTE SÄGA NÅGONTING NATHALIE SÄG NÅGONTING JAG ORKAR INTE DU MÅSTE
och han stannar längs en landsväg.
jag öppnar bildörren och kastar mig ut, skriker så högt jag kan. skriker ut allt nånsin.
och han springer runt bilen och fångar mig och håller om mig. säger att det får inte vara såhär.
du måste förstå nathalie att det här var ingenting. du måste förstå det.
jag skriker och sparkas och försöker ta mig ur hans grepp men han håller kvar mig.
 
allt var så jävla sorgligt.
 
och vi platsade i vilken film som helst.
 
han sätter sig bakom bilen så jävla uppgiven. sätter sig och säger nåt som jag inte hör.
mumlar nåt om att det inte betydde nåt och han skiter så jävla mycket i henne och vem hon är.
jag säger åt honom att köra mig hem, det räcker nu. jag har hört nog.
 
vi gör femton stopp till. med femton fler psykbryt.
längs skogslängan, längs motorvägen, på city gross parkering.
 
hamnar till slut på min uppfart.
där han börjar gråta okontrollerat. det hade gått 3 år då. och jag hade sett honom gråta 1 gång sen dess.
det var när jag sa ja när han frågade chans på mig under en håkankonsert.
och nu grät han för andra gången. han grät så jävla mycket.
 
i takt med att hans vänner och mamma ringer honom hela tiden oavbrutet i en timme,
så gråter han ut hela sitt liv och jag blir så himla stum och chockad och förstår inte vad som händer.
för min kille gråter aldrig.
 
vid den här tiden var bilen så immig att vi inte såg ut. tror vi hade suttit där i 3 timmar nu, och de ringer och de skickar sms till mig och frågar var han är.
jag säger åt honom att svara, bara svara och ta reda på vad dom vill. säga att du är ok.
han säger till mig; de tror säkert jag har hoppat ner för ett berg.
och sedan kastar han ut mobilen genom bildörren.
 
jag tar hans hand.
för han kan i helvete inte gråta för andra gången nånsin och ha hans mamma och vänner som är så oroliga för honom att de inte slutar ringa.
han kan i helvete inte visa att han tycker om mig så mycket att han dör.
för jag hatar dig just nu. och jag kan inte smälta ner i en oidentifierbar jävla röra och ta din jävla hand för det här är det fulaste nån nånsin gjort mot mig. så kom inte och älska mig mer än nånsin nu. jag klarar inte det. 
och jag försöker trösta och är för första gången på alla dessa timmar inte den som gråter. jag leder honom ut ur bilen och säger att han får sova hos mig inatt. han tar sin hand ifrån min och säger;
tack, det där är det finaste någon gjort för mig. men jag är inte värd din hand. är inte värd nåt just nu.
 
jag dog ännu mer och tvingade honom in i mitt hus. in i min säng.
 
och från och med där.
 
så hade han sårat mig bort om igenkänning.
och älskat mig mer än nånsin.
 
och det var allt jag visste för de nästa månaderna.
var allt som kretsade alla de kommande nätterna efter krogen;
jag slår sönder dina revben men jag ska i helvete ligga på dom sen.
 
och det ödelade vår kärlek. det kom att förstöra allt,
 
det med att vilja mentalt döda honom och sen dö av knäsvaghet och åtrå när man ser honom


http://aristocrats.blogg.se/2012/november/om-att-mentalt-vilja-doda-honom-och-sen-do-av-knasvaghet-och-atra-nar-man-ser-honom-2.html#comment

måndag 12 november 2012

Han bjuder mig på cigaretter

Han har en blåtira, ett svart öga, när jag träffar honom halv nio på morgonen. Han har redan rökt både cigaretter och gräs. Jag får se hans tatueringar, och han har pyjamasbyxor och äter ingenting på hela dagen. Men det är bra, det är så bra. För jag får känna mänsklig värme och någon som stryker mig över handryggen. Han är dekadent, men han är dekadensen som är så otroligt befriande ibland.

söndag 11 november 2012

lördag 10 november 2012

pepptalk till mig själv!!!!!

Jag är snygg. Jag är bra. Jag är inte alls tjock. Inte någonstans är jag tjock. Min kropp är underbar. Jag har två armar och två ben och andas och allt sånt som kroppen ska klara av. Jag är inte alls tjock. Jag är snygg. Jag är smart. Jag är snäll. Jag är inte alls tjock. Jag ser mycket bra ut i de kläderna jag har på mig och ingen alls kommer tycka att jag är tjock för. Jag är inte alls tjock. Inte. Alls. Tjock. Inte någonstans. Jag är smal. Jag ser bra ut i de här kläderna. Jag behöver inte byta kläder. För jag är. Smal. Smal är jag. Men framförallt snäll. Jag behöver inte oroa mig för hur jag ser ut. Det är okej. Jag får äta. Jag är smal. Jag är smal.

tomrum

Det är filmen om mitt liv
tystnad
tagning

det är den perfekta storyn, en vanligt liv. en konflikt som trappas upp, för att sedan sluta i en brant, ett frittfall.
Stämmer precis överens med läroböckerna. Allt de försökte lära oss i svenskan.
I filmen är allt artificiellt, men mitt liv
är på riktigt
för jag känner det i varenda pulserande cell i min kropp.

torsdag 8 november 2012

Åh vill bara ligga i sängen bredvid A och lyssna på musik, för nu började jag tänka massa andra ledsna tankar. Men det är okej. Jag klarar mig.

Vila i frid

En tjej jag hängde med rätt mycket under högstadiet finns inte mer. Och det känns så jävla sjukt och jag har precis kollat på massor med bilder från 2010 när vi hängde. Och jag vill inte vara någon hycklare, för vi har inte pratat på ett år, men det är så sjukt så sjukt. För hon är ju någons bästa vän och lillasyrra och dotter. Och jag bara tänker att tänk om det var A, tänk om det var A. Och det är ju själviskt för det var inte det. Men ja nu blev allt osammanhängande och rörigt men jag vet inte.

Vila i frid, alla tankar till din familj och dina nära vänner <3

tisdag 6 november 2012

ojoj

råkade av en händelse stöta på den här bilden på internätet och så kom jag ihåg att jag tyckte att det här vad ju ganska hälsosamt och hon hade fina "kurvor" och att jag gärna skulle se ut så. Gud man inser ju inte hur sjuk man varit förns man blir frisk..

Saaaaaaaaaaraaaaaa saraaaaaaaaaa

Alltså har jag berättat någon gång om mina tankar? Typ
scenario 1, är ute och springer känner för att gå lite extra efter springturen men tänker "SHIT då kommer de ju tro att det tog mig mycket längre tid än det gjorde att springa de där 5kilometrarna, så de kommer tycka att jag är lat, otränad och tjock"
scenario 2 "åh gud vad skönt att inte bry sig om vad någon tycker och att jag kan säga vad jag vill osv osv osv"
scenario 3 Älskar Bob Dylans låt Sara men vill inte tipsa nån om den pga det är mitt namn som är låttiteln och jag vill ju inte verka ego??

Slutsats: Är ett mongo :'))) alltså på riktigt. ett verkligt mongo :))))9

fredag 2 november 2012

*stryker mig själv över håret och säger att allt blir bättre*

nej men nu är det helt okej. googlade deprimerad utbytesstudent (varför är jag så himla konstig??) och så läste jag om det i typ en timme och så kände jag mig inte lika ensam med mitt stora känslomongo så det känns lite bättre och så ska jag spela minigolf och röka och ja. såja. på med flytvästen. huvudet över vattenytan.

skjut mig

Idag grät jag påväg hem från bussen, för veckan har varit förjävlig. Jag är så uttråkad och ensam att jag inte står ut mer. Det är samma buss varenda dag, samma busschaufför, samma människor, samma lektioner. Jag orkade inte ens torka bort tårarna, det är november och jag fattar inte hur jag ska överleva åtta månader till. Tänk om jag har säsongsdepression? tänk om jag blir deprimerad igen. Jag vill inte vilja åka hem. Jag vill vara normal och klara allt som alla andra klarar. Helvete. Kan ju inte ens vara "ensam" i fem dagar utan att vilja sätta en kula genom gommen. Måste tvinga mig att äta en macka och ett äpple till lunch. Så jävla patetiskt. Så. Jävla. Patetiskt. Jag har inte energi till nåt, men jag måste göra någonting, jag klättrar på väggarna. och mitt huvud är så trött så trött jag vill bara höra någon prata svenska med mig, jag vill bara att orden ska flyta på utan att jag ska behöva tänka jag vill vara så bekväm med någon att jag inte behöver vara så försiktig runt alla. det är så jävla jobbigt. och nu gråter jag nästan igen. DU ÄR PATETISK SARA, PATETISK. skärp dig och väx upp för fan. sluta röka och gör nåt av ditt liv. MEN JAG VILL INTE JAG VILL BARA GRÅTA OCH GRÅTA OCH GRÅTA OCH ATT HON SKA VARA HÄR OCH JAG VILL KLARA MIG SJÄLV MEN DET VERKAR JU INTE SOM ATT JAG KAN DET. helvete. helvete. helvete. andas andas andas.  in ut in ut. såja det blir bra, det är bra. det är ju inga riktiga problem ens allt är i ditt huvud. det är inte på riktigt. och du har ju bra betyg det är ju bra. och du är säker och behöver inte vara rädd att dö när du går utanför dörren. och du är lyckligt lottad du går i skolan oh har mat i kylen och du får den fantastiska upplevelsen att åka som utbytesstudent och du är så stark så stark. men varför är jag aldrig nöjd

åh den är bara så himla fin



You're never gonna love me, so what's the use?
What's the point in playing a game you're gonna lose?
What's the point in saying you love me like a friend?
What's the point in saying it's never gonna end?

You're too proud to say that you've made a mistake
You're a coward to the end
I don't wanna admit, but we're not gonna fit
No, I'm not the type that you like
Why don't we just pretend?

Lies, don't wanna know, don't wanna know oh
I can't let you go, can't let you go oh
I just want it to be perfect
To believe it's all been worth the fight
Lies, don't wanna know, don't wanna know oh

You only ever touch me in the dark
Only if we're drinking can you see my spark
And only in the evening that you give yourself to me
Cause the night is your woman, and she'll set you free

You're too proud to say that you've made a mistake
You're a coward to the end
I don't wanna admit, but we're not gonna fit
No, I'm not the type that you like
Why don't we just pretend?

Lies, don't wanna know, don't wanna know oh
I can't let you go, can't let you go oh
I just want it to be perfect
To believe it's all been worth the fight
Lies, don't wanna know, don't wanna know oh

Lies, don't wanna know, don't wanna know oh
I can't let you go, can't let you go oh
I just want it to be perfect
To believe it's all been worth the fight
Lies, don't wanna know, don't wanna know oh