Det är en lördag i September. Men det skulle lika bra kunna vara november. När ingenting händer, alla bara väntar på snön och allt är pausat. Jag saknar något okänt, eller kanske något jag en gång hade men förlorade. Jag saknar något diffust, något som aldrig känns likadant, men alltid är konstant. Någon annan försöker överleva och en tredje är ambivalent.
Det är en lördag i September. Och allt är bra. Allt är normalt. Men jag får flashbacks från en tid som aldrig tog paus, en tisdag, onsdag, torsdag som bara sprang förbi. I en bil, i en säng, en annan säng, en annan tid. Månader med något diffust över sig, det kändes aldrig likadant, men var alltid konstant. Vi försökte alla överleva, vi var alla ambivalenta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar