panikångest och ett hjärta som bultar så hårt att det gör ont.
livrädd och fylld till bredden med en känsla jag inte till en början kan identifiera varifrån den kommer.
det är torsdag natt, fredag natt, lördag natt
om och om igen
samma panik, samma rädsla.
men så kommer det en tisdag då jag inte vaknar i panik och knappt kan andas.
jag vaknar, ja
men jag tror inte jag ska dö så fort jag gör det.
Jag bara vänder på mig och somnar om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar