Vi ligger i en av de där stora gungorna som ser ut som en korg. Det är juni och varmt ute trots att det är mitt i natten. Jag vilar mitt huvud mot din arm och du säger att det är svårt att hitta på saker att se i molnen.
Vi pratar om inget speciellt, att jag fortfarande sträcklyssnar på låten du visade, att det är ljust hela nätterna här nu. I bakgrunden spelas en låt jag inte känner igen så lågt på din telefon att det bara hörs när vi båda är tysta.
Sen säger du att några av dina starkaste minnen är just från såna stunder, när du bara hängt runt utomhus. Och jag tänker; minns det här, minns mig för resten av ditt liv.
Du är en av de finaste jag har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar