Tisdagstankar

Bara en tanke som slog mig när jag var ute och gick nattpromenad. Ingen här vet någonting om mig. De. vet. ingenting. De har ingen aning om vad jag har gjort de senaste 10 månaderna. Allt jag överlevt. En kille på min skola tycker att jag ser oskyldig ut, oskuldsfull. Jag förklarade att så inte var fallet. Han skrattade. Men de vet ju ingenting. Och jag vet inte vad jag tycker om det.

Tänkte även på att en på min tumblr hade lagt upp nedanstående och jag bara insåg att det var precis sådär det var. Precis. Sådär. Läskigt.

• Me: Sometimes I want to die.
• Therapist: Are you feeling suicidal?
• Me: Not actively, but if something bad were to happen to me, I wouldn't necessarily be upset about it either.
• Therapist: Please explain.
• Me: I don't think I have the courage to actually go through with committing suicide, but if I were to be walking across the road and a car was coming straight for me, I'm not sure I would get out of the way.