Han har en blåtira, ett svart öga, när jag träffar honom halv nio på morgonen. Han har redan rökt både cigaretter och gräs. Jag får se hans tatueringar, och han har pyjamasbyxor och äter ingenting på hela dagen. Men det är bra, det är så bra. För jag får känna mänsklig värme och någon som stryker mig över handryggen. Han är dekadent, men han är dekadensen som är så otroligt befriande ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar