Du. Du vet hur man mentalt rymmer över hustaken, eller är det vad du gör. Rymmer du? Är det frihet du hittar, eller vaknar du upp med ett ryck, som att någon drar dig upp ovanför vattenytan igen. Ser du klarare, eller blir din syn suddigare. Du vet hur människor brukar säga hur livet är som en berg-och-dalbana, det passar inte på dig. Du är katapulten, och jag fortsätter uppåt när du vänt ner igen, och jag sugs fast mot den hårda ytan under mig när du är på väg uppåt. Jag hänger inte med när du vänder. Min värld är grå, din är svart-vit.
Förlåt, jag undviker dig ibland (fast ändå inte förlåt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar