Det svartnar för mina ögon.
Den håller i mig, trycker ner mig.
Under ytan
Alla ljuden dämpas och alla intryck suddas ut.
Allt som är kvar är det konstanta bultandet
och suset i öronen.
Min plågsamma isolering bryts inte för än jag återigen får huvudet ovanför ytan.
Då kan jag åter se.
Då kan jag åter andas.
När inträffar det?
(Kan inte nån bara säga att det löser sig.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar