Jag har den här mentala bilden fastetsad i mitt huvud.
Det är natt, fast ljust. Och jag sitter bredvid henne i ett öppet fönster, till en lägenhet jag kan kalla min egen och röker. Vi har varit med människor, umgåtts, fast nu är det bara vi kvar. för det är så det är, det är vi som hänger med folk, inte jag och inte hon, vi. Kanske är rökningen bara en av de ohälsosamma sakerna vi gör. Men att vara så nära att varenda tanke, känsla är densamma kanske är fruktansvärt skrämmande, men kanske inte. Musik spelar i bakgrunden och det blåser kylig nattluft nere från gatan.
Kanske är detta bara en löjlig klyshig tonårsbild av hur man önskar sig framtiden. Men ändå. Utopi.
(och vi kan ha kläder över hela golvet men städat i köket och vi ska röka marlboro röd, dricka kaffe med soyamjölk och äta chokladbollar utan pärlsocker.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar