Fan då. 4 dagar samma mardröm. Ni står där så jävla nära. Jag får till och med åka i samma bil som er. Men jag får aldrig, aldrig prata. Ni hör inte vad jag säger. Jag får inte röra er. Ni känner inte mina händer. Ni skriker på varandra och vi kör in i ett träd. Jag vaknar.
Hemlängtan x1000. Läste även på min blogg om förra året. Den här tiden förra året. Åh lillhjärnan vadå för? Vad var det bra för?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar