im tired of feeling like im fucking crazy

Ensamheten.

 negativ känsla av att vara ensam (1), antingen för att andra människor inte återfinns omkring, eller för att dessa är alltför annorlunda eller avvisande. Ensam är inte stark, ensam är jag när står mitt i en skog under en gran och röker. Ensam är jag när jag skyndar mellan lektionerna och du är inte där. Och ensamheten kan ta så många former, den kan vara sylvass och punktera mina lungor. Eller enorm och långsamt kväva mig. Som att se luften gå ur en ballong.

Jag krossar mitt eget hjärta. Det blir till damm under mitt bröstben. De mikroskopiska kornen fastnar i mina lungor och gör det svårt att andas. Och det är bara jag, ingen annan. Bara jag, men jag vet inte hur man slutar. Hjälp.

MEN JAG GÅR SÖNDER JU OCH INGEN SER.

Så himla märkligt så bra man kan fungera fast man inte fungerar alls. Jag vaknar på morgonen, jag duschar, jag äter, jag andas, jag packar min väska. Och snart kommer jag, precis som vem som helst, gå till bussen och ingen kommer veta något. Bara jag och min huvudvärk som bultar i takt med min ångest.

lite så har det varit senaste dagarna, men det är okej. man får må dåligt, man får. och när man inte mår dåligt längre är det kul att må bra och inte hamna i någon slags roll så det ska jag inte göra, och det är lite bättre nu senaste timmen det är okej såja.