Hon tänkte att de kunde få slå sönder henne om de ville.
Det skulle inte spela henne någon roll.
Hennes vita tandrad, hennes tunna ögonlock
hennes födelsemärkesprickiga armar, hennes nikotingula händer.
Det skulle inte spela henne någon roll.
Hon tänkte att om hon fick känna något.
Hennes ansikte mot den solvarma asfalten.
en trasig tandrad, blåa ögonlock
blodrandiga armar, uppskrapade händer.
Hennes ansikte mot den solvarma asfalten.
Om hon bara fick känna något annat.
Ett annat utlopp för deras förakt mot henne.
För hennes förakt mot henne själv.
Hon tänkte att hennes smärta var som såret efter en brännskada.
En molande, bultade och svidande värk.
Hon tänkte att då måste man ju bara peta lite i såret,
för att få känna en annan mer uthärdlig smärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar